Läs mer och håll dig uppdaterad via: www.gunnarlindgren.com
Livsmedelsverket har gett ut en remiss ang ”Råd om mat för spädbarn
och småbarn - vetenskapligt underlag med risk- eller
nyttovärderingar och kunskapsöversikter”
I stora drag medger man att tillverkningen av margariner och matfett går till på det sätt som jag redovisat och kritiserat i många år. Men man har dock utelämnat många viktiga delar av tillverkningsprocessen:
- Man anger inte att utvinningen av oljor sker industriellt vid ungefär 100 grader C. Förstklassiga matoljor skall dock inte utvinnas vid högre temperatur än cirka 40 grader, för att förändringar av oljan inte skall ske. Därav kravet på kallpressade oljor när det gäller högsta kvalitet.
- Deodoriseringen av oljan, som utelämnas i stort sett, sker vid en temperatur vid cirka 230 grader C. Vid denna höga temperatur finns risk för bildning av miljögifterna PAH. Matoljor kan vara förorenade med dessa ämnen. En rykande stekpanna har temperaturen 170 grader C.
- Man utelämnar att fetter och oljor behandlas med aceton vid den s k fraktioneringen.
- Oljorna behandlas med natronlut, fosforsyra eller citronsyra samt med blekmedel (bentonitlera). Detta utelämnas.
- Man utelämnar att det tillverkas fullhärdade fetter som används i livsmedel, även om halten av transfetter har minskat. Man utelämnar att processen använder nickelspån samt att en viss rest av nickel får förekomma i slutprodukten.
- När det gäller förekomsten av hexan i slutprodukterna vill författarna ge intryck av att halterna är låga och skall godtas. Man säger:
”Gränsvärde för högsta tillåtna resthalt av hexan i oljan är 1 tusendels gram hexan/kg.
Tillverkarna ansvarar för att gränsvärdet inte överskrids.”
Varför inte ange gränsvärdet till 1 mg hexan/kg som är det etablerade sättet hos Livsmedelsverket? Detta är ett nytt sätt att försöka få denna omotiverade hexanhalt att framstå som liten. Om industrin skulle formulera sig så är en sak, men Livsmedelsverket förlorar i trovärdighet med detta förfarande. Observera också att Livsmedelsverket inte kontrollerar hexanhalter i livsmedel – det ligger på tillverkaren. Jag känner dock till att verket tidigare undersökt margarinerna Milda och Nytta/Becel och fann hexanrester i båda fallen. F ö ligger gränsvärdet för hexan kanske 1 000 000 gånger högre än riskabla halter för andra främmande ämnen, t ex dioxiner och hormonella föroreningar.
Ett räkneexempel: Antag att varje människa i Sverige äter 1 kg mat per dag som innehåller den av Livsmedelsverket godtagna halten av hexan i sojaprodukter, vilken är 30 ”tusendels gram” per kilo. Då skulle svenskarna under ett år sätta i sig cirka 10 ton hexan, en tankbil. Detta är naturligtvis alltför mycket – men hur mycket är det frågan om?
Den främsta kritiken gäller två viktiga frågor:
- I all diskussion om hälsorisker skall man väga risk mot berättigad nytta. Om vi klorerar dricksvattnet ger detta en stor berättigad nytta i form av ytterst få infektioner, även om det skulle ge upphov till några cancerfall i Sverige per år. När vi använder röntgen på våra sjukhus, så gör detta en stor berättigad nytta för diagnoser, även om de små stråldoserna skulle ge upphov till några cancerfall per år.
Men alla dessa kemikalier och lösningsmedel inom fett- och margarinindustrin har ingen berättigas nytta med sig. De används för att ge matfettblandningen en färg, form, lukt och smak som påminner om smör – att imitera ett annat livsmedel. Man brukar kalla sådana åtgärder för kosmetiska och de är minst av allt berättigade. Det skulle gå att tillverka ett margarin på ett sunt och naturligt sätt, men det skulle då ha en annan färg, smak, lukt och konsistens. Det skulle dock vila på råvarornas naturliga egenskaper.
(För ett antal år sedan diskuterade jag detta med en framsynt forskningschef på Karlshamn AB. (Jan-Olof Lidefelt). Han insåg denna orimlighet och föreslog att jag skulle komma till Karlshamn och under ett halvår arbeta fram ett sådant naturnära margarin – kanske han menade allvar?)
Jag vill således kritisera Livsmedelsverket för att med ambitionen att väga risk mot nytta när det gäller mat till spädbarn – utelämna följande centrala fråga:
Vilken berättigad nytta för konsumenten och små barn finns för användning av hexan, aceton, metanol från omestring, ändring av fettsyrornas placering genom omestring, behandling med höga temperaturer, behandling av oljor med natronlut och fosforsyra?
- I och med att man upptäckt att allvarliga hälsoskador kan uppstå även vid låga halter av många ämnen tillsammans, s k ”cocktaileffekt”, har begreppet gränsvärde inte längre någon mening. Små barn föds till världen med upp till 287 kemikalier och miljögifter i blodet – vilket är helt förkastligt och mycket allvarligt, oavsett om halten för vart och ett av föroreningarna ligger ”under gränsvärdet”. Se vidare
Just ”cocktaileffekten” är ett dråpslag mot hela den etablerade toxikologin – läran om gifter och gränsvärden. Framtidens mål måste bli:
Ju färre ämnen och ju lägre halter desto bättre. Ingen icke berättigad exponering skall godtas.
Ett tidigare yttrande från Livsmedelsverket angående margarintillverkning samt kemikalier vid fett- och oljeindustrin finns på min hemsida www.gunnarlindgren.com under rubriken matfett och där Livsmedelsverket beskriver margarintillverkning. Detta dokument är mer fullständigt och rättvisande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar