| From: | automatsvar@regeringen.se |
| Sent: | Tue 11/27/12 5:01 PM |
| To: | s.registrator@regeringskansliet.se |
| Cc: | plhopkins2003@hotmail.com |
Från: Pia Lindqvist Hopkins
E-postadress: plhopkins2003@hotmail.com
Meddelande: Till: Göran Hägglund, ansvarig och utvald representant i Alliansen
Till: Anders Öhlen, VD, Läkemedelsförsäkringen
Till: Johan Wallér, VD, Apoteksföreningen
Betr.: Oförsäkrade läkemedel, ”generiska läkemedel”.
Jag blev mycket glad över att denna problematik kom upp i dagens nyheter på SVT2. Detta eftersom det stora flertalet läkare och sjuksköterskor faktiskt inte har en aning om denna lag och den problematik som en skada eller annan biverkning kan få för patienten. De intervjuer som gjordes väckte ytterligare frågeställningar som jag nu önskar få svar på.
Johan Wallér sade att det är myndigheterna som bestämmer vilka läkemedel som får lov att köpas in. Vilken eller vilka är dessa?
Apoteken är tvingade att erbjuda billigare mediciner ”generika”. Ett erbjudande kan man som patient tacka nej till. Men när det påstås att Staten har lagstadgat så faller den möjligheten. Lite olika uppgifter här. Vad är det som gäller och varför får inte patienterna denna information redan vid receptutskrivningen?
Önskar även få klargjort när det gäller eventuell ersättning som tillverkaren kan tänkas utge, den som betalas ut via deras produktförsäkring. Täcker denna både kända och okända biverkningar?
Är det tillverkaren av det generiska läkemedlet som väljer att inte gå med i läkemedelsförsäkringen eller är det så att de inte blir godkända? Vilka skillnader medför detta för en eventuellt drabbad patient?
Vidare nämndes att det säljs vältestade läkemedel i Sverige.
Vem testar det generiska läkemedlet och görs det några uppföljande studier över huvudtaget? Vilka är kriterierna?
Tyvärr lämnar Apoteksgruppen inte ut någon kontaktinformation men kanske Apoteksföreningen har möjlighet att vidarebefordra min frågeställning som handlar om huruvida de tar ansvar på riktigt eller ej när det gäller patienters trygghet.
Alliansen har bestämt att individer som skadas eller drabbas av biverkningar skall tvingas till att starta en egen rättsprocess och någon borde nog redan nu, fundera över, hur bedömning kan komma att göras med tanke på att det kanske kan finnas en vilseledande marknadsföring med i bilden.
Om den skadade förlorar rättsprocessen, vad händer då? Är det meningen att en fysisk skada skall kompletteras med en ekonomisk?
Emotser svar inom 15 dagar.
Med vänlig hälsning
Pia Lindqvist Hopkins
Karlstad, 2012-11-19
Till; Marknadsföringsansvarig på Apoteksgruppen.
Anledningen till att jag tillskriver Er är, att jag reagerade på textens innehåll och huruvida ni verkligen kan garantera, att de läkemedel som erbjuds som ersättning, i verkliga livet, är trygga att använda.
Vad jag förstår så finns det en hel del preparat idag som inte omfattas av läkemedelsförsäkringen. Och jag vet att det är få som vid inköp får denna information. Istället får de höra att det är tryggt eller lika säkert.
Det finns kunder som på grund av hög överkänslighet inte vågar testa okända preparat/märken, med rädsla för sitt liv, och de brukar själva fråga och vara påstridiga när det gäller denna typ av information.
Lämnar ni vid ”oförsäkrade läkemedel” ut någon form av information som talar om vart era kunder skall vända sig vid ett eventuellt ekonomiska anspråk utifall en känd eller okänd biverkning skulle inträffa?
Oförsäkrade läkemedel är i mina ögon och öron, inget annat än, ”otrygga ersättare”. De borde inte ens användas som ersättningsmedel även om det finns en lag som föreskriver att ekonomin skall styra över eventuella risker samt människors hälsa och säkerhet.
Står ni för den ekonomiska tryggheten utifall någon allvarlig biverkning
skulle inträffa? Eller vem gör det?
Pågår det någon korrespondens/dialog med Läkemedelsverket, läkare och/eller lagstiftare i detta ämne?
Vore tacksam om denna ansvarsfråga kunde utredas. Står ni för garanterad trygghet eller ej!
Emotser svar inom 10 dagar.
På förhand tack för hjälpen.
www.apoteksgruppen.se
Betr.: Ert reklamutskick apoteksgruppen 5.2012
Inspiration från ditt apotek.
På sidorna 5-6 kan man läsa Allt om recept
citerar:
Byta medicin?
Varför då?
Ibland när du hämtar ut receptbelagd
medicin vill personalen på ditt apotek
byta ut det läkemedel läkaren skrivit
ut mot ett annat. Skälet är att det
numera är lag på att du i första hand
skall erbjudas det billigaste likvärdiga
läkemedlet som finns inom ramen för
högkostnadsskyddet.
Utbytbara läkemedel ska:
*innehålla samma aktiva bestånds-
dela(ar) och innehålla samma mängd
av de aktiva bestånds-delarna.
*ha beretts, det vill säga tillverkats,
på samma sätt.
*I övrigt ha bedömts som likvärdiga
av Läkemedelsverket. Bedömningen
omfattar såväl sammanvägd effekt
och säkerhet som hanterbarhet och
produktinformation.
*Det läkemedel du
erbjuds har med
andra ord samma
verkan och är
lika tryggt att
använda som
det som står
på receptet.
Men det är
billigare.
Fakta som jag inhämtat säger följande:
Definition: Generiska läkemedel eller generika är läkemedel som innehåller samman verksamma ämne(n) som ett originalläkemedel vilket förlorat sitt patentskydd och dokumentationsskydd (s.k. dataexklusivitet). De kan produceras av flera tillverkare och till lägre kostnader eftersom de kan godkännas utan att behöva upprepa de studier som visar läkemedlets effekt och säkerhet. I stället krävs att den som vill marknadsföra ett sådant läkemedel visar s.k. bioekvivalens, d.v.s. att de(t) verksamma ämnet/ämnena tas upp i kroppen på samma sätt som originalläkemedlet. Kraven vad det gäller kvalitetsdokumentation, d.v.s. tillverkning, kontroll, stabilitet etc. är desamma som för ett originalläkemedel.
Ett generiskt läkemedel kan precis som originalläkemedel ha ett fantasinamn, men ofta namnges de med substansnamnet (det generiska namnet) följt av namnet på det läkemedelsföretag som marknadsför läkemedlet.
Mats Magnusson
försäkringsjurist, Stockholm
mats.magnusson.44@gmail.com
I LT 11/2012 (sidan 529) lämnar Hans Dunér kloka synpunkter på ett begynnande svek mot konsumenter av läkemedel, förskrivna eller receptfria. Skyddet från Läkemedelsförsäkringen urholkas, och detta sker mycket diskret. Anledningen till detta syns vara ren och snöd vinning hos producent/importör och även landsting.
Skador på grund av biverkningar vid användning av läkemedel är stort ett problem. Skador på grund av förordnande eller utlämnande av läkemedel i strid med föreskrifter eller anvisningar kan enligt lag ersättas från Patientförsäkringen. Svårare biverkningar vid korrekt använda läkemedel kan ersättas från Läkemedelsförsäkringen. Okända biverkningar ersätts till stor del. Även väl kända biverkningar kan efter skälighetsbedömning ersättas om de är av en viss svårhetsgrad. Den sistnämnda ersättningsmöjligheten är unik för de nordiska länderna, med Sverige som föregångsland. Ersättningen grundas på ett frivillig ersättningsåtagande som är försäkrat i Läkemedelsförsäkringen (LFF Service AB), som även reglerar skadorna. Innan denna försäkring trädde i kraft hade inte någon genom domstolsprocess lyckats få ersättning för en skada orsakad av läkemedel. Orsaken är de stora svårigheterna att bevisa vårdslöshet hos producenten. Nu betalar Läkemedelsförsäkringen ut i snitt 35 miljoner kronor om året i ersättning. Den största delen av ersättningen avser just dessa svårare, kända biverkningar.
När undertecknad på apoteket konfronterades med problemet vid utbyte till annat läkemedel, som visade sig vara oförsäkrat, togs kontakt med KRKA Sverige AB, med moderbolaget (?) i Slovenien. Bolagets svenska vd svarade att de inte var med i den svenska läkemedelsförsäkringen, men att man hade andra försäkringar vid skador på patienter. På frågan om denna försäkring även täcker kända bieffekter (wellknown side-effects) blev svaret nej. Man »fick« inte teckna en svensk försäkring på order av moderbolaget i Slovenien. Att ett bolag avstår från att teckna en läkemedelsförsäkring bidrar självklart till möjligheter att hålla priset lågt.
Den sittande utredningen rörande vissa frågor om prissättning inom läkemedelsområdet (S 2011:07) har fått tilläggsdirektiv (Dir. 2011:82) med uppdrag att bland annat lämna ett författningsförslag avseende »vad som bör avses med ett godtagbart skydd hos en försäkring som är obligatorisk för att ett läkemedel ska ingå i läkemedelsförmånerna«. Detta och allt annat i utredningen ska vara klart till den 1 september i år.
Förhoppningsvis kan detta lösa problemet med oförsäkrade läkemedel. Om problem skulle uppstå med en obligatorisk försäkring finns en annan lösning att pröva. Införandet av den nuvarande försäkringen 1975 föregicks av långa diskussioner om hur man skulle få med alla producenter och importörer. Sedan några nordeuropeiska bolag visat ovilja att ansluta sig, diskuterades i utredningen möjligheten att föreskriva att det på förpackningar av oförsäkrade läkemedel klart skulle anges: »Detta läkemedel omfattas inte av Läkemedelsförsäkringen.« Dessa diskussioner bidrog till att anslutningen till försäkringen blev så gott som fullständig.
http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=18046
»Läkare känner inte ens till Läkemedelsförsäkringen«
Einar Perman
leg läkare, Stockholm
einar.perman@gmail.com
I ett brev i LT 11/2012 (sidan 529) påpekar Hans Dunér det förrädiska i att patienter som behandlas med läkemedel från vissa företag inte kan vända sig till Läkemedelsförsäkringen (LF) om de drabbas av en allvarlig biverkning. Det beror på att företagen i fråga inte anslutit sig till LF. Brevet pekar på svårigheterna för patienten att veta att ett läkemedel omfattas av LF eller är utbytt på apoteket mot annat läkemedel som också omfattas av LF. Jag delar helt hans uppfattning att alla patienter, om de tillfrågades, skulle föredra läkemedel från företag anslutna till LF. Hans Dunér skriver också: »Alla läkare är nog inte heller medvetna om att problemet finns.« Tyvärr känner många läkare inte ens till LF, trots att den funnits sedan 1978. Båda dessa problem bör åtgärdas eftersom detta är en fråga om patienters säkerhet och rättigheter. De som är ansvariga för läkarnas grundutbildning bör göra något åt saken.
TLV: Lösning kräver lagstiftning
Inger Erlandsson
chef för apoteksavdelningen på TLV
Det är en viktig fråga som Hans Dunér tar upp i LT 11/2012 (sidan 529), där han beskriver problemet med att alla läkemedelsföretag inte är anslutna till Läkemedelsförsäkringen (LF). En lösning kräver emellertid lagstiftning. TLV, Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, har därför tidigare uppmärksammat Socialdepartementet på detta. En statlig utredning under Socialdepartementet har nu regeringens uppdrag att ge förslag på hur en obligatorisk läkemedelsförsäkring ska utformas inom förmånerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar