Egen brunn - uran i dricksvattnet?

Vad kan de göra som har egen brunn?

För att få reda på om man har uran i sitt dricksvatten kan man vända sig till den kommunala miljö- och hälsoskyddsförvaltningen för rådgivning och provtagning eller direkt till ett ackrediterat laboratorium.

Har man mer uran i vattnet än Socialstyrelsens riktvärde (15 mikrogram per liter), bör man  undersöka om det går att få dricksvatten från annat håll eller sätta in filter. Det räcker att åtgärda det vatten som används som dricksvatten och till matlagning.
När man installerar filter är det flera saker man ska tänka på:

• Mikrobiologisk och kemisk analys. Före val av reningsmetod bör en mikrobiologisk och kemisk analys av vattnet göras av ett ackrediterat vattenlaboratorium. Analysen ska även omfatta radon
• Teknisk installation. Etablerade leverantörer inom filterområdet bör anlitas
• Regelbunden kontroll. Kontrollera uranhalt i vattnet och i filter regelbundet
• Skötselinstruktion. Följ noga instruktionerna för hur anläggningen ska skötas
• Filter. Vissa filter kan avge strålning. Placera det i så fall avskilt från bostadsutrymmen. För att undvika att radioaktiviteten blir för hög, kan man välja att ha en liten mängd jonbytarmassa som ofta regenereras eller byts

När dricksvattnet kommer från ett allmänt vattenverk ansvarar distributören för kvaliteten och att gränsvärden samt rekommendationer efterlevs.

http://www.slv.se/sv/grupp2/Livsmedelsforetag/Dricksvatten/Uran/Uran-i-dricksvatten/

Hälsorisk

Att dricka vatten som innehåller uran kan vara en hälsorisk, inte på grund av strålning från uranet, utan därför att uranets kemiska egenskaper kan skada njurarna. Det är självklart att dricksvattnet ska vara hälsosamt och rent, därför rekommenderar nu Livsmedelsverket och Socialstyrelsen att man vidtar åtgärder om dricksvattnet innehåller högre halt av uran än 15 mikrogram per liter.

Upptag, fördelning och omsättning i kroppen

Lättlösliga uransalter förekommer naturligt i dricksvatten på vissa håll i Sverige och i än högre grad i Finland samt i några andra länder. Några procent av uransalterna tas upp av människokroppen, men tillsammans med föda finns tecken på att så mycket som mellan 10 och 30 procent kan tas upp. Exponering för uran från livsmedel blir i dessa områden av marginell betydelse. Enligt WHO kan intaget av uran via livsmedel uppgå till 1-4 mikrogram per dag.
En stor del av det uran man får i sig utsöndras snabbt från kroppen i urinen, men en viss upplagring sker i njurbarken och i skelettet. Den genomsnittliga halveringstiden för uran i människokroppen beräknas under normala förhållanden vara mellan ett halvt till ett år, förutom i skelettet där den är betydligt längre.


En väninna till mig hade sitt brunnsvatten testat och analysen innehöll ingen information om huruvida det fanns spår av uran eller inte. Detta måste man speciellt fråga om!
Börjar kroppen att strejka så bör du utröna om ditt vatten kan vara orsaken till dina problem.