Många undrar kanske hur vi som varit med om så mycket under senare tid kan gå runt och faktiskt må bra. Varför känner inte vi oss kränkta och gör anmälan till allsköns instanser som faktiskt finns i dagens samhälle.
Anledningarna är många men framför allt så tror jag att det har med att göra att vi båda för länge sedan insett att vi inte lever i en perfekt värld och att det som inte tar livet av oss – det är stärkande. Hjälper det att gå runt och känna sig mindervärdig eller kränkt? Inte ett dugg, tvärtom, det gör att man känner sig svagare. Och att känna sig svag är ju precis vad de människor försöker att göra med en annan medmänniska bara för att de själva skall kunna känna lite styrka, hävda sin rättighet. Denna rättighet gör att de upplever sig som unika människor. Lycka till vill jag nog säga och rekommenderar varmt till dessa människor i fortsättningen att ta sig en liten funderare över vilka energier de sätter igång……. utifall något skulle komma tillbaka med bumerangeffekt i framtiden.
Är vi mindre värda eftersom vissa människor anser sig vara av högre rang? Tillhör inte vi alla människosläktet? Vilken skillnad gör en titel, ett eget företagande, nyaste bilen, bra inkomst och pengar på banken? Dessa saker innebär bara en skillnad för en mycket liten grupp av människor som befinner sig i 3:e eller 4:e generation av verklig förmögenhet. Ta Paris Hilton som exempel, hon har aldrig behövt oroa sig över någonting och kommer förmodligen aldrig att behöva göra det heller. Men vi andra överklass Svenssons…… vad händer med oss den dagen vi tappar titeln eller blir av med pengarna?
Det är förmodligen mycket bättre att gå igenom ett ex antal motgångar i livet för det gör i varje fall för mig en stor skillnad: Jag kan glädjas fullt ut när jag seglar i medvind. Livet går upp och ner för att det skall gå upp och ner. Om man inte kan uppleva djup sorg så förlorar man förmågan att uppleva en otrolig glädje. Man går in i en status quo där man inte är nöjd med någonting, man vill bara ha mer och mer och mer.
Du kan ingenting ta med dig dit du går sjöng Cornelius och det är både rätt och fel. Man kan ta med sig minnen men tyvärr inga materiella saker, framgångar eller titlar. Men innan vi kommer dit så har vi alla ett fritt val, vi kan ta skiten, titta på den, slänga den över axeln eller så kan vi ringa en hjärnskrynklare och bearbeta att vi tycker synd om oss själva. Vi skall inte glömma att de stackars mobbarna även de går runt och ser sig som offer och detta bara för att de kan det i dagens samhälle, eller?
Början till slutet - ingen annan än du själv kan välja om du vill känna dig kränkt eller stark så fundera över vilket som gör att du mår bäst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar