söndag 6 mars 2011

Tankar om epidemier….

Epidemier, pandemier, är det någon som funderat över vad dessa ord står för känslomässigt?
Vi har nu i Sverige suttit på första parkett och sett effekten av en svininfluensapandemi. Konstatera kan vi alla att sjukdomsepidempier orsakar en enorm rädsla hos människor. Helt plötsligt upplever de odödliga en känsla av bräcklighet som de inte visste att de hade inom sig. Det blir en rejäl inre omskakning när det går upp i medvetandet att även jag, mina nära och kära  kan drabbas av dessa sjukdomar. Det normala tänkandet att det händer alla andra och inte mig är som fullständigt bortblåst.
Hur många tänker på att det nyuppväckta medvetandet kan leda till möjligheter att växa på många olika plan? Att stanna upp och reflektera över vad som är viktigt i livet är en form av andlig utveckling. Man kan söka information om sjukdomen, lära sig om vaccin och börja tillämpa nya renlighetsrutiner. Detta är också ett sätt att växa. Om du tänker efter så finns det så många många fler saker att nämna…
Stora epidemier kanske avser att väcka upp hela befolkningar för att ge dessa en chans att vakna upp ur den vardagliga slummern och reflektera över vart vi som nation är på väg.
Vi kan välja att se positivt på allting som händer i livet för någonstans så har jag en inre tro – ”det finns någon mening med allt som sker”. Närhelst en katastrofal händelse inträffar så kanske vi skall se denna som en inbjudan till en självvald möjlig förändring i det kantiga liv vi skapat för oss själva. Det finns saker utanför ramarna som vi byggt upp och rutat in vårt liv inom. Allt som krävs är lite mod och vilja att se och välkomna det som finns bortom horisonten. 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar